Recensioner/Reviews
ER16 – Hörnelius/Andersson/Jansson ”En sång för Kent”

Lira (gillar*)
Visor i jazz och folkton. 1917 sprang elvaåriga Alva från Köpmannagatan i Nordstan till Stampgatan i Göteborg för att hämta bröd. Hon sprang hela vägen hem igen, orolig för att hungern skulle driva henne till att äta upp allt brödet på vägen om hon stannade. Alva var min mammas halvfaster, och hennes familjs historia har nedtecknats av en annan halvfaster i en bok om Göteborg. Jag tänker på det när jag lyssnar på skivan En sång för Kent och låten Balladen om brödupproret, som ger mig associationer även till min egen släkts historia. För mig var Kent Anderssons och Bengts Bratts pjäser Flotten och Hemmet på Göteborgs Stadsteater i början av 1970-talet stora upplevelser. Kent Andersson var alltid politisk men aldrig plakatpolitisk. Det var städse människan, och ofta den lilla människan, som stod i fokus för hans intresse. Engagemanget blev till texter och uppror och kampen för tillvaron, men också om glädje, friheten och självförtroende.
   Den bakgrunden känns i den fina skiva som mångåriga vännerna, skådespelerskan Maria Hörnelius och musikanterna Bernt Andersson och Kjell Jansson, har skapat. Varje text har en mening, varje sång en adress. Och framförandet har anpassats därefter; det är karaktär mer än skönsång, och musikalisk variation i jazzvisa och folkton. – Eva Nikell

Göteborgs Posten (4 fyrar)
Sedan 1960-talet har skådespelerskan Maria Hörnelius samarbetat med dramatikern, skådespelaren och poeten Kent Andersson, som avled 2005. Hon är alltså väl meriterad att tolka Kents texter och hon gör det med stor inlevelse och lyhördhet. Maria var också med i Kents kabaréer på Aftonstjärnan under sju år, på scen fanns också musikerna Bernt Andersson och Kjell Jansson som ackompanjerar Maria på den här plattan med en del mindre känt material men också klassiker som Balladen om brödupproret, Genomskinliga hjärtan och Himlen över Gårda. Verkligen en bra mix. – Tore Ljungberg

LO-Tidningen
Maria Hörnelius har varit Kent Anderssons sångmö i över 40 år. Inte lika länge men sedan 1976 finns en av hans sånger i mitt huvud. När jag vill kan jag sjunga refrängen: "Det finns inget mörker min dotter. Mörker är stulet ljus" (även titel på LP-n från samma år). Ett socialistiskt skillingtryck om "hungerns år" 1917 när kvinnor i Göteborg trängde in i "krämarens bod" för att stjäla bröd.
   32 år senare...
   Sven-Eric Johansson, klassisk kompositör, gjorde den geniala melodin. Ett mollackord byts mot dur: sorg och mörker blir ljus och hopp. På cd:n "En sång för Kent" finns en nyinspelning av "Balladen om Brödupproret". Maria Hörnelius sjunger samma sång 32 år senare. Rösten bär på livets erfarenheter. Hon är inte så segerviss längre.
   Sångerna kommer från pjäser som "Sandlådan" (1967) och "I aftonstjärnans sekel" (2003).
   Den politiska vreden bultar. Bernt Andersson, som kompar på dragspel med basisten Kjell Jansson, har gjort flera melodier. Ett slags folklig teatermusik med gårdsmusikanter. Varje text kännetecknas av Kent Anderssons förmåga att med vanliga ord och naturliga rim berätta historier, där den politiska vreden bultar och solidariteten med uppväxtens människor aldrig glöms bort.
   Min nya favorit är "Himlen över Gårda" (musik: Malte Krook). Ännu en folksång från Göteborg.
– Bengt Eriksson

Flamman
Kent lämnade ett rikt arv och ljus framtidstro
En sen augustikväll i början av 1990-talet. Mycket varmt. Nästan tropiskt. Otaliga stjärnor och en vackert gul fullmåne mot en svart sammetshimmel. En magisk inramning på en sådan där kväll som man aldrig vill ska ta slut.
Vi var väl ett dussin vänner som hade samlats på en av stadens gemytliga uteserveringar. Det var visst något vi skulle fira. Men kvällen kunde ha fått ett abrupt slut. Undertecknad hade nämligen fått för sig att han skulle läsa en dikt. Den handlade om en senkommen men välkommen toalettinstallation i ett trapphus. Kort tid efter gjorde en eldsvåda slut på hela huset. Knappt var dikten färdigläst förrän vi avbröts av en bullrande röst från grannbordet: "Det är ju för fan jag som har skrivit den dikten!"
     En storvuxen man i femtioårsåldern reste sig och kom över till vårt bord. Han såg strängt på mig: "Du angav väl källan?" Rodnande tog jag skadan igen. Sedan började han berätta. Både sant och sånt. Verklighet blandad med skrönor och rövarhistorier. En magisk kväll höjdes ytterligare en dimension. Vår nytillkomne vän hette Kent Andersson.
Jag ler vid minnet när jag sitter med den nya CD-skivan. Äntligen har några av Kent Andersons finaste dikter blivit tonsatta. Eller rättare sagt, blivit utgivna på skiva. Anförda i sång av Sveriges "Grand Lady", Maria Hörnelius, och mästerligt ackompanjerade av Bernt Andersson, piano, dragspel och Kjell Jansson bas. Två rutinerade herrar där den förstnämnde också står för musiken till flera titlar.
      CD:n innehåller 15 spår. Från lite vemodiga jazzinspirerade visor som "Kristina Lind", "Sommarvisa", "Bergen grönskar" till den smäktande valsen "Eva i Paradiset" med ett mäktigt dragspel: "Hon såg lustgården full utav korkade söner / Som slet för sin Herre i skyn / För en kost som bestod av förtorkade böner / Och rätten att drunkna i dyn / Och hon tänkte som så / Om det är på det viset / Så är inte detta Paradiset..."
     Ofrånkomligt hittar man sina favoriter. En av dem är "Balladen om brödupproret". En oerhört vacker melodi, som börjar lite vemodigt men slutar i dur med en ljus framtidstro. Här är Maria som allra bäst: "Det finns inget mörker min dotter / Det finns bara stulet ljus..."
     Man sitter och begrundar vad man hört. Den suggestiva musiken och de tänkvärda texterna. Där finns ett budskap som går rätt in i hjärtat.
En uppmaning till solidaritet och gemenskap med de små och utsatta.
Visst känns det vemodigt att Kent är borta. Men med det rika arv han lämnat efter sig och med den ljusa framtidstro han ägde, känns han ändå inte långt borta.
     Alla 15 visorna är hämtade ur Maria Hörnelius och Mats Kjelbyes minnesbok om Kent Andersson: Visor dikter ballader.
Köp skivan! En högtidsstund väntar. – Bertil Kullberg

Dagensskiva.com
Poesi i de utsattas väntrum (Betyg: 7 av 10)
I tider när underhålling anses opolitisk och där politik inte anses kunna underhålla, är det skönt att lyssna på Kent Anderssons texter. Kent Andersson var inte bara folkkär skådespelare och dramatiker. Han var både poet och musiker.
     Nu gör kollegan, vännen och den gamla proggaren Maria Hörnelius (tillsammans med Bernt Andersson och Kjell Jansson) en skiva med äldre alster från 60-talet och nyare låtar från revyuppsättningarna på Teater Aftonstjärnan i Göteborg.
     Själv minns jag Kent Andersson från Hedebyborna. Lätt försupen och orakad gisk han rakt in i mitt hjärta. Inte läste jag poesin eller tog till mig musiken. Därför kan jag, och kanske min generation, vara glad för En sång för Kent. För här får vi en samling melodier och texter som spänner över den andra hälften av 1900-talet. Visor om människor i samhällets utkant, barn utan rätten att vara barn och stoltheten i att vara människa bland andra. Balladen om Brödupproret är fantastisk. Melankolisk, dränkt i Medelhavets sälta och besjälad av variténs värme för oss små.
     En sång för Kent fångar det obändiga och kärleksfulla mer än det ilskna och upproriska. Trots det saknas den gedigna inlevelse som de här låtarna förmodligen får live. Det här är musiker som levt på scen, och var närvaro inte riktigt kommer till sin rätt i mina högtalare.
     En sång för Kent är en bra följeslagare för oss som lever i Reinfeldts halvtid. Visor som både värmer och oroar. Visor som tröstar och sticker till. Visor som sparkar på makten, men som smeker människan. Varité och livets teater.
– Peter Dahlgren

SUNDSVALLS TIDNING (betyg: 3)
Självklart ska ett album med adress skådespelaren Kent Andersson komma från en göteborgsgrupp. Många har nog väntat (och längtat) för Kent var en mångsysslare med massor av musikaliska meriter. Han var en textförfattare av rang vilket vi inte minst upptäcker på detta album som gjorts av tre personer som stod honom nära och dessutom har koppling till Teater Aftonstjärnan. Där var Kent ett viktigt nav och Maria, Bernt och Kjell för arvet vidare, inte minst med hjälp av denna produktion.
     Musiken är varierad även om tonvikten ligger på visa där texterna kommer bäst till sin rätt även om de håller för även för andra genre. Ett album värdigt en stor artist. – Per-Roger Carlsson

Värnamo Nyheter
Skådespelaren Kent Andersson skrev också vistexter. Nu, tre år efter hans död, har kollegan Maria Hörnelius sjungit in en CD med hans visor, dock tonsatta av andra (bl.a. Alf Hambe).
     Politiskt stod Hörnelius nära Kent Andersson, varför det passar bra att just hon framför hans samhällssatirer med raka vänsterslag.
Många texter är som hans mest kända pjäser – alltså ”diskbänksrealism”. Men det finns alltid en glimt i ögat och en knorr i slutversen.
     Maria Hörnelius röst är oslipad som ju kuplettsångarens ska vara. Den enkla instrumentsättningen förhöjer intrycket av en opretentiös men ändå hörvärd skiva. – Christer Nordmark

Dagens Arbete
De sista åren av sitt liv firade skådespelaren, dramatikern, diktaren Kent Andersson stora triumfer med sina revyer, på egna Teater Aftonstjärnan, i barndomens fattigkvarter på Hisingen i Göteborg. Detta efter en lång karriär (Folkteatern, Dramaten, film och tv), där hjärtat aldrig upphörde att slå för samhällets utsatta. Nu låter skådespelerskan Maria Hörnelius och musikerna Kjell Jansson och Bernt Andersson (som också arrangerat och producerat) oss möta ett urval av hans sånger och dikter och tvinnar en fortsatt röd tråd genom historien. En melankolisk kampskiva fylld av poesi och värme.
– Göran Widerberg

Vänsterpress
Kent Andersson tillbringade sina sista tio år på Teater i Göteborg som textmakare och självklar huvudrollsinnehavare. Med humor, värme, allvar och ett klart klassperspektiv framförde Bernt Andersson under många år samarbetade med Kent Andersson. Lyssna till Bernt Anderssons fina tonsättning av dikten Steget med ett barn- och klassperspektiv. Ännu mer framträder det i visan om Kristina Lind om visar de vuxnas snödhet och dumhet men också om behovet av trygghet. Eller hur de mäktiga köper krig och säljer fred. En av mina favoriter är Balladen om brödupproret om hur svältande arbetare tog bröd från krämarna. Här framträder klasskampen och en god bit arbetarhistoria. CDn innehåller visor, valser och mycket av materialet har en jazzinfluerad ton som i balladen Längst nere i djupet, här blir det stundtals skimrade vackert. I Önskevisa tas vi tillbaka till en krass verklighet om att bli vräkt, vara arbetslös och hamna på sjukhussalen där landstinget har sparkat vårdpersonalen. Eller i Himlen över Gårda och i Kom flitiga barn fortfarande med klassperspektiv men samtidigt en sprudlande livsglädje. Kent Anderssons texter kommer att vara aktuella så länge klassamhället består. Han missade aldrig ett tillfälle att gissla borgarklassen och synliggöra arbetsklassen. En debatt på borgerliga kultursidor har gått ut på att osynliggöra arbetsklassen, den finns helt enkelt inte! Nåja det är inget nytt, borgarna har alltid påstått att vi är en enda stor familj, vi sitter i samma båt. Sedan att vissa ror och andra styr är egalt enligt deras syn. Därför är det bra att En sång för Kent kommit, den motverkar den borgerliga kulturhegemonin, dessutom är den en fröjd att lyssna på. Under våren 2008 gjorde Maria Hörnelius, Bernt Andersson och Kjell Jansson succé på Aftonstjärnan med Kabaré Kent där de fullföljer traditionen som inleddes med Kent Anderssons och Anders Wällheds revyer. På Aftonstjärnan gick Kent som barn på biomatinéer och där var han verksam efter återkomsten till Göteborg när han hastigt rycktes bort. Kabarén fortsätter under hösten. (2008)
– Börje Graf